Särskilt stöd Ofta används särskilda undervisningsgrupper fel. En större kvalitetsgranskning av Skolinspektionen visar hur det bör göras.

i Konflikthantering, självkänslan, elevens motivation, lärarrollen, m m/Ny, nyare och viktig forskning och kunskap om undervisning och lärande/Pedagogik

(Det är viktigt att veta att denna webb-tidskrift är i början av att byggas upp med intressant material där forskare och andra initierade skriver själva.)

Av redaktör Timothy Tore Hebb. Text och intervjufilm.

Jacob berättar i den korta intervjufilmen på drygt fem minuter i slutet av detta inlägg bland annat om ett starkt skäl till att han valde, för han menar att det handlade om ett val, att bli ungdomskriminell.

Enligt honom berodde det mycket på att han placerades i en OBS-klass, eller observationsklass som de egentligen hette, i skolan, och därmed ansågs annorlunda och särskildes från sina klasskompisar, de i hans ögon ”normala”.

Som ”onormal” bestämde han sig för att strunta i allt och bli kriminell. Han berättar också att skuldkänslorna mot mamma och systrarna fick honom att ge upp det livet till slut.

OBS-klasser försvann för åtskilliga år sedan, men här hamnade nästan alla permanent som av olika skäl inte ansågs ”fungera” i en reguljär skolklass.

Men en högstadieelev kan idag placeras i en särskild undervisningsgrupp om eleven bara på det sättet kan ges bättre förutsättningar för att klara sitt stödbehov än vad som är fallet om stödet ges i elevens ordinarie undervisningsgrupp, det vill säga i den reguljära klassen med alla gamla klasskompisar.

Om en elev hamnar i en särskild undervisningsgrupp finns fortfarande risk att eleven förlorar kontakten med sina gamla klasskompisar i den reguljära klassen och stigmatiseras. Det kan stärka det utåtagerande beteendet om det finns ett sådant i grunden, eller ta fram det. Men alla sorters elever med stort stödbehov kan placeras i en särskild undervisningsgrupp. Det är absolut inte bara utåtagerande.

Skolinspektionen publicerade 2014 rapporten ”Särskilt stöd i enskild undervisning och särskild undervisningsgrupp”.  Klicka här och läs den.

Kvalitetsgranskningens slutsatser förblir naturligtvis aktuella framöver, berättar Anna Wide, undervisningsråd vid Skolinspektionen, vid ett samtal våren 2020.

Häri finns en bra beskrivning på sidorna 11-14 — som det står i granskningen bygger kunskapen på riktlinjer som anges i ”författningar och resultat från forskning och utredningar”. Granskningen utgörs av en jämförelse mellan två olika hypotetiska skolor, A och B. Den visar hur den sorts särskilda undervisningsgrupp skola A använder fungerar mycket sämre för eleven som behöver den här typen av särskilt stöd.

Kommunen till vilken skola A hör placerar centralt ut elever i särskilda undervisningsgrupper och de specialiseras utifrån vilket sorts stödbehov eleverna har. De är därför utspridda på olika skolor. Därför förlorar de eleverna mycket ofta kontakt med sina gamla klasskompisar och lärare, och det kan ta lång tid innan de eleverna får detta särskilda stöd.

Ett betydande problem är att elever som har behov av särskilt stöd i den reguljära klassen inte får det tillräckligt och på rätt sätt tidigt och då går det så långt att det enda alternativet blir att placera eleven i en särskild undervisningsgrupp. Därför måste det finnas synnerligen effektiva och individuellt anpassade kunskapsmetoder för att hjälpa den enskilda eleven med behov av stöd redan i den ursprungliga klassen. För stödet från klasskompisarna och lärarna i den reguljära klassen kan vara avgörande för dessa elever om de ska lyckas i skolan. Som det kanske hade varit för tidigare kriminelle Jacob som intervjuas i slutet av detta inlägg.

Skola B:s särskilda undervisningsgrupper är förebilder för här får eleverna behålla en fast kontakt med sin reguljära, ursprungliga klass, de exkluderas inte från tidigare klasskompisar, därför att de går kvar i sin gamla skola, den de gått i länge ofta, och därmed med sina kompisar och lärare där. Där det finns en trygghet. Det minskar risken för att eleverna i den sortens särskilda undervisningsgrupp förlorar kontakten med sina gamla kompisar även om de placeras i en särskild undervisningsgrupp. Samma schema gäller för både den särskilda och den reguljära undervisningsgruppen och därför har alla elever raster samtidigt.

Så många lektioner som möjligt äger rum i den ordinarie klassen som eleven går kvar i. Och läraren i den reguljära klassen fortsätter undervisa eleven så långt det går i den särskilda undervisningsgruppen och ansvarar dessutom för lärandet där. Även om det kan vara svårt för många skolor ska utbildade lärare undervisa i de särskilda undervisningsgrupperna så mycket det går — för att kunna hjälpa de elever som behöver det största stödet.

Att få behöriga lärare till skolor i utsatta områden är ofta svårt och det kommer att bli mycket svårare framöver på grund av att behovet ökar enormt. Det beror delvis på att många behöriga går i pension.

Lärare som inte läst pedagogik, de som är obehöriga, kan ha särskilt stor nytta av skolkunskap.se. Skolorna kommer behöva anställa dem när det saknas lärare som gått lärarhögskolan. Det är ett skäl till att vissa ämnen inte kan ges i särskilda undervisningsgrupper, därför att det saknas kunniga lärare.

Det blir lättare att låta eleven komma tillbaka till den reguljära klassen om den också fortsätter ha viss undervisning i den reguljära klassen. Det är det obligatoriska mål som gäller för skolan. För vissa ämnen och lektioner, när eleven klarar undervisningen med enbart stöd i den reguljära klassen, fortsätter eleven ha där hela tiden. När det är möjligt. Det är avsikten, enligt Skolinspektionen. Det står betydligt mer viktigt i kvalitetsgranskningen om hur det går att undvika många av de problem skolor har med särskilda undervisningsgrupper.

Skola B är, med Skolinspektionens ord, en skola som lyckas med konsten att kombinera de exkluderande verktygen med ett ”inkluderande förhållningssätt”. Och när den här strategin är framgångsrik beror det ofta på att rektorn går i bräschen med sin kunskap och sitt energiska driv. Att varje elev får ett skräddarsytt stöd och att det stödet hela tiden utvärderas utifrån elevens individuella utveckling är andra förutsättningar.

Vissa skolor, understryker Skolinspektionen, använder sig av paketlösningar där en del ämnen rutinmässigt tas bort för alla elever som går i särskilda undervisningsgrupper, trots att många elever med rätt, individuellt stöd kan tillgodogöra sig dem. Hit hör kemi och fysik, det kan saknas behöriga lärare och labbsalar, men även SO-ämnen många gånger. Att de senare tas bort anser Skolinspektionen vara särskilt problematiskt därför att de är förutsättningar för att förstå samhället och bli aktiva medborgare. En annan sorts exkludering.

Det är inte ovanligt att utåtagerande elever går i reguljära klasser i till exempel utsatta områden, även om de får olika sorters stöd, eftersom målet för svensk skola är att alla elever ska kunna gå i reguljära skolklasser, inkluderas, med alla andra barn och ungdomar.  Att stödet ska ges där.

Eftersom det är så enligt Skollagen ligger det i alla andra elevers och alla föräldrars intresse att systemet med särskilda undervisningsgrupper och andra former av stödinsatser fungerar så bra som möjligt. 

Läraren får då mer tid för de andra eleverna när det blir bättre studiero och färre behöver allt mindre stöd i klassen. Hela skolan blir i allmänhet mindre orolig. De skolor som har problem med våld kan bli mindre våldsamma. Skolkunskap.se fokuserar på att ge högstadielärarna nytt och nyare kunskapsstöd för att uppnå det målet. Eftersom många elever går i särskilda undervisningsgrupper i skolor där behörigheten till gymnasiet är låg är det speciellt viktigt att denna särskilda stödform fungerar väl i de skolorna.

Skolinspektionen riktar speciellt kritik mot att många elever i behov av att få undervisning i en särskild undervisningsgrupp följaktligen får vänta så länge på att få den hjälpen, ibland ända upp till två år. Det betyder att eleven kommer än mer efter och troligtvis får det ännu svårare med kompisrelationerna i klassen. De insatser som till slut sätts in blir därmed också mindre effektiva.

Målet är att eleven helt ska komma tillbaka till den reguljära klassen och i den få en undervisning som stödjer och passar. För när eleven kommit mer ikapp i de ämnen som motiverade en särskild undervisningsgrupp är det tänkt att eleven ska kunna inkluderas helt och fullt i den reguljära klassen igen och bara få stöd där.

Skolinspektionen menar att om särskilda undervisningsgrupper utformas på ett bra sätt för varje elev går det att uppnå det målet för nästan alla elever.

Den här intervjun publicerade i tidskriften Chef & Ledarskap, som är för rektorer och andra skolledare:

Anna Wide vid Skolinspektionen svarar på frågor om myndighetens kvalitetsgranskning av särskilda undervisningsgrupper.

Särskilda undervisningsgrupper är naturligtvis inte bara för utåtagerande elever. Risken är även att introverta elever som uppfattas som ”annorlunda” och inte ”passar in” med klasskompisarna placeras i en särskild undervisningsgrupp, om de samtidigt inte presterar tillräckligt väl. Elever som med rätt stöd i den reguljära klassen hade kunnat gå kvar och klara undervisningen. Där en lärare eventuellt. med rätt kunskap, hade kunnat hjälpa eleven bli inkluderad med andra elever.

”Man måste fundera på vad det finns för mekanismer i klassen som gör att vissa elever blir utstötta. Är bilden av normalitet för snäv? Räcker det att man reagerar starkt i en situation eller pratar lite konstigt för att bli betraktad som udda?” berättade Anna Wide i ovanstående tidskrift.

Den filmade intervjun nedan med Jacob är inte tänkt att visas för elever, utan den är tänkt att ställa angelägna frågor till lärare och förhoppningsvis ge en del insikt. Risken finns att Jacob trots sin berättelse kan betraktas som en förebild av något slag av vissa unga i riskzonen.

Hur går det att på riktigt göra utåtagerande elever, varav vissa är i riskzonen att bli kriminella, medvetna om konsekvenserna när de förstör för andra och sig själva och av olika skäl väljer bort eller inte bryr sig om skolan? I den åldern när många unga killar inte ser eller bryr sig om konsekvenserna. Att få dem att verkligen förstå hur deras destruktiva beteenden inverkar på den egna familjen och dem själva. Vad som händer om de struntar i skolan. Att de förstör sin framtid. Hur påverkar lärare bäst deras negativa beteenden i positiv riktning?

Hur kan lärare hjälpa de som inte bryr sig om skolan att bli motiverade? Elever som kan om de lyckas ta fram den inre motivationen. Om de exempelvis får stöd att utveckla sin självkänsla och konstruktiva medvetenhet om sig själva och andra. Om att de har förmågan och möjligheter om de lyckas. Allt för att undvika att elever behöver placeras i särskilda undervisningsgrupper. Det är vad skolkunskap.se främst handlar om. Det preventiva arbetet.

Lärare kan öka sin förståelse för de utåtagerande, ytterst för de i riskzonen att bli kriminella och kanske även för de som redan är det, genom att möta Jacob i den filmade intervjun. När han berättar hur han tänker och känner utifrån sin egen verklighet. Ett annat inlägg på skolkunskap.se handlar om den nyare forskningsinriktningen Relationell pedagogik, om hur lärare kan utveckla förtroendefulla relationer till elever, hjälpa dem utvecklas som människor och därmed stärka en positiv självkänsla och motivera dem i skolan.  Det kan vara synnerligen effektivt för att stödja och motivera just utåtagerande elever.

För många utåtagerande elever upplever stort utanförskap, ensamhet, i livet och i skolan och för vissa av dem kan gänget bli en ny familj. Särskilt om den riktiga familjen inte fungerar. Det kan vara ett skäl för en del som blir kriminella.

Jacob, som kände sig stämplad som ”onormal” i en OBS-klass (ungefär som en tidigare form av särskild undervisningsgrupp), säger att det var en avgörande orsak till att han blev kriminell. Han är dessutom en bra berättare som beskriver känslor väl och är genomtänkt när han ger sin personliga förklaring. Lärare som vill förstå unga killar i riskzonen att bli kriminella kan lära sig av Jacobs erfarenheter.