Socialt och Emotionellt Lärande I boken Socialt och Emotionellt Lärande av Lars Löwenborg och Tina Palm sammanfattas forskningen om förmågan som idag anses avgörande. Han skriver en egen text om vad, hur och varför den är så betydelsefull för att lyckas i skolan — och i hela livet.

i Elev- och lärarstöd/Konflikthantering, självkänslan, elevens motivation, lärarrollen, m m/Ny, nyare och viktig forskning och kunskap om undervisning och lärande/Pedagogik

(Det är viktigt att veta att denna webb-tidskrift är i början av att byggas upp med intressant material.)

Några få stycken nedanför skriver Lars Löwenborg, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, om vad Socialt och Emotionellt Lärande, SEL, är och om varför denna förmåga är så avgörande för elever. För att må bra, lyckas i skolan och i livet som helhet.

Han har tillsammans med Tina Palm, specialpedagog och leg. grundskolelärare, skrivit ”Socialt och Emotionellt Lärande — om att få elever att lyckas i skolan och livet” (2019, Natur & Kultur). 

De många kritikerna anser att det är konstigt att svenska lärarhögskolor inte lär ut SEL, särskilt eftersom många nyutexaminerade lärare tycker att de saknar kunskapen för att undervisa i socioekonomiskt utsatta skolor och därför väljer att arbeta i ”stabilare” skolor. Särskilt problematiskt nu när underskottet av lärare framöver blir mycket stort.

I förordet skriver Terje Ogden, professor i psykologi vid Oslos universitet, erkänd, norsk forskare på barns utveckling i skolan och lärarnas ledarroll, om boken:

Boken täcker in många och komplexa teman, men är samtidigt väldigt lättläst. Den beskriver de praktiska pedagogiska konsekvenserna av teorier och forskning, samt visar hur lärare i skolan och på fritidshemmet kan tillämpa denna kunskap i mötet med eleverna.

I slutet av inlägget ges några exempel på vad boken innehåller för konkret användbar kunskap för att elever ska kunna stärka sitt sociala och emotionella lärande. För att bara ta ett exempel: Om eleven lyckas tänka positivt kring sig själv och sina förmågor genom exempelvis ”självprat” — att tänka orden och instruktionerna till sig själv — inför och i vissa socialt och emotionellt stressiga situationer kan det förbättra möjligheterna att hantera just de stressiga situationerna. 

Situationer som kan leda till att vissa elever annars reagerar med att bli kraftigt utåtagerande. Det kan också ske genom att eleven får träna att konstruktivt hantera de situationerna på förhand socialt och emotionellt. Att psykologiskt förbereda hur eleven ska reagera emotionellt och socialt, så att det inte blir på ett för alla negativt sätt. Förhoppningen är att dessa strategier kan bli automatiska för eleven så att de blir naturliga reaktioner när eleven ställs inför och befinner sig i en stressig situation som kan utlösa ett negativt beteende. 

Det går bara att försöka hjälpa de elever som behöver dessa strategier som mest, men då, för att ha störst chans att lyckas, krävs det gedigen kunskap som har stöd i vetenskap.  Men det kan vara svårt att stödja en elev i att tänka ”självpratet” med positiva och stödjande ord om sig själv, för att hantera problematiska tankar, känslor och beteenden, de som uppstår i svåra och stressiga situationer, istället om läraren bara pratar svenska och eleven inte gör det så bra. 

Och eleven måste kunna se att det finns ett negativt tankemönster med negativa beteenden som kan omformuleras med ord.

Text av Lars Löwenborg

Vikten av det sociala och emotionella lärandet

De sociala och emotionella färdigheterna har en avgörande betydelse för elevernas framtid. Genom en bred forskning vet vi att de färdigheterna har positiv betydelse för lärandet, för den psykiska och fysiska hälsan, för våra relationer, för framgång i yrkeslivet, samt för det gemensamma hållbara och mänskliga samhällsbyggandet. 

De behövs som kitt för att hålla ihop familjer, grannskap, arbetsplatser och hela samhällen genom goda relationer präglade av öppenhet, respekt, empati och förståelse.

Sociala och emotionella färdigheter lärs gradvis och förfinas tills de blir mer eller mindre automatiserade. Lärandet är i hög grad socialt och ett positivt skolklimat är därför avgörande. Skolan behöver också ett medvetet pedagogiskt arbete för att utveckla dessa färdigheter. Veta vilka de är och hur man pedagogiskt kan stötta elevernas utveckling i dessa olika färdigheter. 

En viktig del är förstås att nå och utveckla hela elevens personlighet, inte bara den akademiska. Detta förutsätter en flexibilitet och beredskap hos läraren att gå in i en lärar-elev-relation. För att skapa goda relationer behöver läraren också kulturell medvetenhet om sin elevgrupp.

Det sociala och emotionella lärandet (SEL) kan definieras som:

”Den process genom vilken barn och vuxna förvärvar och effektivt tillämpar de kunskaper, attityder och färdigheter som krävs för att förstå och hantera känslor, sätta upp och uppnå positiva mål, känna och visa empati för andra, upprätta och behålla positiva relationer och fatta ansvarsfulla beslut” (CASEL (1), 2017, egen övers).

Samhället idag och i morgon är inte som samhället var igår och människor behöver ställa om och lära nya färdigheter. Automatisering av tjänster och robotisering av tillverkning, innebär att vissa yrken försvinner. Andra kommer till. Rutinarbeten ersätts av arbeten som kräver mer problemlösning och kreativitet. Globalisering och internationalisering kräver mer sociala och emotionella färdigheter av oss när det gäller att förstå, kommunicera och samarbeta med människor från andra länder och kulturer. 

Samspelsfärdigheter, positivt ansvarstagande och problemlösningsförmåga kommer att behövas för att möta nya utmaningar som exempelvis klimatkrisen och för att värna den på sina håll hotade demokratin. 

Andra viktiga färdigheter är att kunna lugna ner och hantera starka känslor eller impulser, fokusera på det som är viktigt för oss, kreativitet, stresshantering, öppenhet inför andra, eller socialt nätverkande.

Det positiva är att sociala och emotionella färdigheter kan läras ut och skolan är en lämplig miljö för detta. Lärandet behöver ske på ett systematisk vis. Man lär sig inte dessa färdigheter automatiskt bara genom att gå i skolan. 

De behöver samtalas om, de behöver genomsyra förskolans eller skolans vardag, på lektioner och på fritid. Eleverna behöver få möjlighet att träna dem och de behöver vägledning och bekräftelse av de vuxna för att integrera dem i sin personlighet. Social och emotionell kompetens behövs också hos de vuxna på skolan så att de kan verka som förebilder för sina elever.

Den avgörande betydelsen av det sociala och emotionella lärandet lyfts fram av en rad organisationer. En av dessa är OECD som för tillfället genomför en stor studie om socialt och emotionellt lärande. Organisationen delar in de sociala och emotionella färdigheterna i fem grupper:

  • Öppet sinne (öppenhet för nya erfarenheter) – nyfikenhet, tolerans, kreativitet
  • Uppgiftsorientering (samvetsgrannhet) – prestationsmotivation, ansvarstagande, självkontroll, uthållighet
  • Känsloreglering (emotionell stabilitet) – stresstolerans, känslokontroll, optimism
  • Engagemang i andra (utåtvändhet) – sällskaplighet, självhävdelse, energi
  • Samarbete (följsamhet) – empati, tillit, samarbete

Andra organisationer och forskningsinstitut gör andra indelningar, men de ingående färdigheterna är i stort sett desamma.

Det sociala och emotionella lärandet lärs bäst in i goda och tillitsfulla relationer till andra. Det börjar i hemmet och lärs vidare i förskolan, skolan och i alla sociala situationer och möten genom livet. 

De olika färdigheterna korsbefruktar varandra och får hjälp av kognitiva färdigheter, rikt språk och en trygg miljö.

För att skapa goda möjligheter att möta framtidens samhälle, kan förskola och skola bli ännu viktigare för det sociala och emotionella lärandet. För detta behövs tydligare inriktning i ställningstaganden, riktlinjer och läroplaner. 

Lärarutbildningen behöver också ge blivande pedagoger de kunskaper och färdigheter som behövs i pedagogiken för socialt och emotionellt lärande.

Av Lars Löwenborg

(1) CASEL står för Collaborative for Academic, Social and Emotional Learning, bildat 1994, och har gett upphov till kunskapsområdet Socialt och Emotionellt Lärande. Bland annat forskare och professorer i psykologi och pedagogik från olika amerikanska universitet står för kunskapsbasen. Och till exempel Bill och Melinda Gates Foundation är stora bidragsgivare.          

Klicka här och läs ett annat inlägg på skolkunskap.se som handlar om Socialt och Emotionellt Lärande. Det är om OECD:s stora studie av metoden, vilken genomförs nu.

Det är även angeläget att det Sociala och Emotionella Lärandet, metoderna som används, genomsyrar hela skolan och bygger på just vetenskap. Annars förlorar den här kunskapen trovärdighet bland eleverna. För att lyckas krävs det i regel att ett team av lärare och specialpedagoger får ansvaret att söka reda på rätt, solid kunskap och leder implementeringen i skolan av de Sociala och Emotionella Lärande-metoderna. 

Några få exempel på Socialt och Emotionellt Lärande-metoder från boken ”Socialt och Emotionellt Lärande — om att få elever att lyckas i skolan och livet”:

Emotionella färdigheter

”Utveckla elevernas känslomässiga ordförråd genom att introducera mer komplexa, nyanserade känslor, som frustration, ensamhet, sorg, avundsjuka, förväntan, undran, tacksamhet och hopp.”

”Låt eleverna träna på att identifiera känslor — både hos sig själva och hos sina kompisar.”

Sociala färdigheter 

”Bygg broar mellan eleverna genom att koppla ihop deras gemensamma nämnare i olika situationer.”

Men det förutsätter såklart att läraren känner eleverna tillräckligt väl för att veta vilka deras personligheter och individuella intressen är samt stressorer, det som gör att exempelvis en elev kan bli frustrerad och utåtagerande. Klicka här och läs inlägget om den vetenskapliga inriktningen Relationell pedagogik som handlar just om att bygga konstruktiva relationer till elever.

Även äldre högstadieelever kan tycka de här övningarna utvecklande, när de märker att de kan hantera situationer bättre och får bättre kontakt med andra elever och lärare, men det kan självklart vara svårt för lärare att genomföra dem i vissa klasser. Och det är tydligt att det ställs relativt höga krav på unga att se så kritiskt på sig själva som det krävs för att utvecklas socialt och emotionellt. 

”Låt eleverna göra charader och övningar där de får pröva att kommunicera på olika vis.”

”Arbeta med berättarteknik tillsammans med dina elever. Det finns tre huvuddelar i de flesta berättelser: bakgrund, problem och upplösning.”

Men här ingår, som nämnts,  också självregleringsfärdigheter, som förmågan att hantera stress genom att styra sina tankar, känslor och beteenden.  

”Diskutera vilka tecken på stress som eleverna känner och vilket tecken de känner först.”

Och

”Undersök vad som kan lugna ner eleverna och minska deras stress.”

Just stress kan utlösa utagerande beteenden hos en del elever.

Det här är bara några få exempel från boken på hur en lärare kan hjälpa även äldre barn att utveckla dessa nödvändiga färdigheter för att må bra och lyckas i skolan och livet.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Gå till Överst